Thomas Rosenberg:
lausunto Fennovoima Oy:n suunnitellusta ydinvoimalahankkeesta Ruotsinpyhtään
Gäddbergsössä, TEM:in kuulemistilaisuus Ruotsinpyhtään Ruukin työväentalolla
28.5.2009 (ohessa jäljempänä)
Yttrande vid Arbets- och näringsministeriets hörande med anledning
av Fennovoima Oy:s kärnkraftsprojekt på Gäddbergsö i Strömfors, i Folkets hus i
Strömfors bruk 28.5.2009
Bästa åhörare
Vi berömmer oss ofta i Finland för att ha världens bästa miljölagstiftning.
Och det är sant att man i princip lagstiftningsvägen har garanterat medborgarna
en vidsträckt möjlighet att påverka när det gäller frågor med konsekvenser för
vår miljö.
Så också när det gäller kärnkraft. Hit hör fr.a. lagen om MKB samt
kärnenergilagen, som bägge i princip ger oss medborgare och kommuninvånare
möjligheter att bli hörda inför eventuella etableringsbeslut.
Nu står vi emellertid i Lovisanejden inför en både omöjlig och oacceptabel
situation, när det gäller vår möjlighet att uttala oss, på det sätt man i lagen
avser, om de två kärnkraftsprojekt som är aktuella, dvs. Fortums på Hästholmen
i Lovisa och Fennovoimas på Gäddbergsö i Strömfors. Detta pga. av att den
övervakande myndigheten, dvs. ANM, av rent kommersiella skäl har tolkat två
aktuella och sinsemellan motstridiga lagar på ett sätt som strider mot både
sunt förnuft och allmän rättskänsla.
Enligt kommunindelningslagens 33 § är en kommun som skall upplösas, i det
här fallet Strömfors respektive Lovisa, inte behörig att ta beslut i frågor som
ankommer på den nya kommunen, dvs. det nya Lovisa. Detta är något som också på
motsvarande sätt stadgas i det fusionsavtal de fyra kommunerna Lovisa, Pernå,
Liljendal och Strömfors har ingått inför kommunfusionen 2010, dvs. att de
enskilda kommunerna inte fattar några beslut som har konsekvenser långt in i
framtiden.
Ett beslut om byggande av nya kärnkraftsreaktorer, vare sig det sker i
Strömfors eller Lovisa, är om något ett beslut av den här karaktären. Innan
byggandet ens kommer igång har den nya kommunen redan verkat i flera år, för
att inte tala om att verksamheten och dess konsekvenser sträcker sig mycket
långt in i framtiden. Att inte ge invånarna i det nya Lovisa, via sina
förtroendevalda, en möjlighet att besluta i frågan strider klart mot
kommunindelningslagen. I kärnenergilagen 14 § stadgas i sin tur att som villkor
för ett principbeslut, ett s.k. pap-beslut, bör förläggningskommunen tillstyrka
byggandet av ifrågavarande kärnanläggning, dvs. ge sitt tillstånd, medan
grannkommunerna hörs i frågan. Avsikten med stadgandet är entydigt, dvs. att
säkerställa att etableringskommunens invånare hörs ifråga om etableringen, och
om de så önskar kan inlägga sitt veto.
I kärnenergilagen har man emellertid inte beaktat att det kan ske stora och
snabba förändringar på kommunfältet, såsom i dag, vilket är en klar brist i
lagen. Det utesluter givetvis inte att man i fall som det nu aktuella bör utgå
från kommunindelningslagens anda och bokstav, och betrakta den blivande
fusionskommunen som den enhet som har behörighet att uttala sig i frågan, och
inte de kommuner som inom några månader upphört att existera.
Detta var också utgångspunkten för det riksdagsspörsmål, som ställdes
20.2.2009, undertecknat av en grupp riksdagsledamöter från SFP. I sitt svar,
daterat den 11.3.2009, anser dessvärre näringsminister Mauri Pekkarinen att
kärnenergilagen går före kommunindelningslagen, och att den
organisationskommission som finns tills den nya kommunen träder i kraft inte är
behörig att fatta beslut i frågan, och att frågan är till den grad brådskande
att man inte kan vänta på att den nya kommunens förvaltning hinner organisera
sig (vilket ju sker omedelbart efter kommunalvalet i oktober!).
Denna tolkning av tågordningen i beslutsfattandet är orimlig, obegriplig och
djupt orättvis, och har aldrig ha underkastats ordentlig och opartisk juridisk
prövning. I enlighet med TEM:s tolkning har ett juridiskt bindande utlåtande i
den mening som avses i kärneenergilagen nu inbegärts enbart av de nuvarande
förläggningskommunerna, dvs. Strömfors ifråga om Fennovoima och Lovisa ifråga
om Fortum. Därutöver har man inbegärt utlåtande av grannkommunerna, i Fortums
fall av Strömfors, Lappträsk, Liljendal, Pernå och Pyttis, och av den
tillfälliga organisationskommissionen. Och i fallet Fennovoima av Lovisa,
Lappträsk, Liljendal, Pernå, Pyttis, Elimäki och Anjalankoski, samt den
tillfälliga organisationskommissionen.
Detta har skapat en situation där besluten i respektive fullmäktige inte
alls ger en riktig bild av opinionerna i den kommun som skall leva med
konsekvenserna av en eventuell etablering, dvs. invånarna i hela det nya
Lovisa. Både Lovisa och Strömfors har nu, av rädsla för att helt bli utan en ny
reaktor, garderat sig, och gett ett formellt positivt utlåtande både om Fortum
och Fennovoima. Detta trots att vi vet att opinionerna är helt andra. Fortum
har ett rätt starkt stöd i nejden, fr.a. i nuvarande Lovisa, men Fennovoima har
inget stöd överhuvudtaget, annat än i Strömfors, och även det med knapp
majoritet.
Det innebär att de tillståndsgivande myndigheterna, TEM och i sista hand
statsrådet, som bas för sitt beslut har en totalt felaktig bild av invånarnas
åsikter i förläggningskommunen, på ett sätt som inte är förenligt med avsikten
i kärnenergilagen. Detta är ett missförhållande som under inga omständigheter
kan accepteras. Vi är många beslutsfattare inom både Strömfors och Lovisa som
skulle vilja besvära oss över beslutsgången, och skall också göra det, i form
av en förvaltningsklagan, bara vi har den rätten. Men enligt vissa tolkningar
har vi ingen besvärsrätt eftersom Lovisaborna enligt den tolkning TEM har gjort
har besvärsrätt enbart ifråga om Fortumbeslutet och Strömforsborna besvärsrätt
enbart ifråga om Fennovoimabeslutet – dvs. exakt det missförhållande vi önskar
besvära oss emot!
En fullständig absurd situation som strider mot både sunt förnuft och
elementär rättskänsla. Och det har säkert inte varit lagstiftarnas avsikt!
Lovisa 28.5.2009 Thomas Rosenberg Drottninggatan 28, 07900 Lovisa
Lausunto Fennovoima Oy:n suunnitellusta ydinvoimalahankkeesta
Ruotsinpyhtään Gäddbergsössä, TEM:in kuulemistilaisuus Ruotsinpyhtään Ruukin
työväentalolla 28.5.2009
Hyvät kuulijat
Me suomalaiset kerskailemme usein maailman parhaimmaksi väitetyllä
ympäristölainsäädännöllämme. Ja onkin totta, että olemme lakiteitse turvanneet
kansalaisille laajat mahdollisuudet vaikuttaa ympäristöömme vaikuttaviin
kysymyksiin. Näin myös ydinvoiman suhteen. Tähän kuuluu ennen kaikkea YVA-laki
sekä ydinenergialaki, jotka molemmat periaatteessa antavat meille
mahdollisuuden tulla kuulluksi mahdollisten sijoituspäätösten yhteydessä.
Nyt olemme kuitenkin Loviisaseudulla täysin käsittämättömässä tilanteessa,
mitä tulee mahdollisuuksiimme lausua omat mielipiteemme meitä uhkaavasta
kahdesta ydinvoimahankkeesta, eli Fortumin Loviisan Hästholmenilla ja
Fennovoiman Ruotsinpyhtään Gäddbergsöllä. Näin siksi, että valvova
viranomainen, eli TEM, on tulkinnut kahta asiaan kuuluvaa ja keskenään
ristiriidassa olevaa lakia tavalla joka sotii niin maaliasjärkeä kuin yleistä
oikeudentajua vastaan.
Kuntajakolain 33 § mukaan lakkaavalla kunnalla, eli tässä tapauksessa
Ruotsinpyhtäällä ja Loviisalla, ei ole toimivaltaa tehdä päätöksiä asiassa joka
kuntajaon muututtua katsotaan kuuluvan uudelle kunnalle, eli uudelle
Loviisalle. Samantapainen päätös sisältyy myös siihen fuusiosopimukseen jonka
neljä fuusioituvaa kuntaa ovat keskenään solmineet, eli Loviisa, Pernaja,
Liljendal ja Ruotsinpyhtää, jonka mukaan yksittäiset kunnat eivät saa tehdä
päätöksiä jotka ulottuvat pitkälle tulevaisuuteen. Uusien ydinreaktoreiden
rakentaminen, tapahtui se sitten Ruotsinpyhtäällä tai Loviisassa, jos mikään on
tällainen päätös. Ennen kuin rakentaminen on edes päässyt alkuun on uusi kunta
jo toiminut useamman vuoden ajan, puhumattakaan siitä, että sen toiminta ja
enne kaikkea sen vaikutukset ulottuvat pitkälle tulevaisuuteen. Se, että
kielletään kohta syntyvän kunnan asukkaita päättämästä asiasta on selvästi
kuntajakolain vastaista.
Ydinenergialain 14 §ssä säädetään puolestaan, että sijaintikunnan ennen nk.
pap-päätöstä on puoltava ydinlaitoksen rakentamista, eli annettava siihen
suostumuksensa, kun naapurikunnilla on vain oikeus tulla asiassa kuulluksi.
Lain tarkoitus on siten täysin yksiselitteinen, eli varmistaa, että
sijaintikunnan asukkaat hyväksyvät kyseisen hankkeen, ja tarvittaessa esittää
siitä vetonsa. Ongelma on vain, ettei ydinenergialaissa ole lainkaan huomioitu
kuntakentällä tapahtuvia nopeita ja suuriakin muutoksia, kuten nyt on tapahtuu,
mikä on selvä puute laissa. Tämä ei kuitenkaan estä noudattamasta kuntajakolain
henkeä ja kirjainta, ja uuden kunnan pitämistä nimenomaan sinä yksikkönä jolla
on asiassa puhevalta, eikä niitä kuntia jotka jo muutaman kuukauden kuluttua
lakkaavat olemasta.
Tämä oli myös lähtökohtana sille eduskuntakyselylle jonka ryhmä RKP:n
kansanedustajia teki 20.2.2009. Maaliskuun 11 päivänä päivätyssä vastauksessaan
elinkeinoministeri Mauri Pekkarinen toteaa ydinenergialain menevän
kuntajakolain edelle, ja ettei järjestelytoimikunnalla voida sanoa olevan
puhevaltaa ydinenergialain tarkoittamassa mielessä, ja että kysymys on sen
verran kiireellinen, ettei voi jäädä odottamaan uuden kunnan hallinnon
järjestäytymistä (mikä tapahtuu heti lokakuun kunnallisvaalien jälkeen!).
Ministeriön tulkinta kyseisistä laeista on kohtuuton ja käsittämätön, eikä
asiaa ole tiettävästi kunnolla ja puolueettomasti edes juridisesti tarkasteltu.
TEM:n tulkinnan mukaisesti juridisesti pätevä, ja ydinenergialain tarkoittama
lausunto on siksi pyydetty vain nykyisiltä sijoituskunnilta, eli
Ruotsinpyhtäältä ja Loviisalta. Tämän ohella on lausuntoja pyydetty myös
naapurikunnilta, eli Fortumin kohdalla Ruotsinpyhtäältä, Lapinjärveltä,
Liljendalilta, Pernajalta sekä Pyhtäältä, sekä tilapäiseltä
järjestelytoimikunnalta. Ja Fennovoiman kohdalla Loviisalta, Lapinjärveltä,
Liljendalilta, Pernajalta, Pyhtäältä, Elimäeltä sekä Anjalankoskelta, sekä
tilapäiseltä järjestelytoimikunnalta.
Tämä on luonut tilanteen jossa päätökset kussakin valtuustossa eivät
mitenkään anna oikeata kuvaa mielipiteistä siinä kunnassa jonka on elettävä
mahdollisen sijoittamisen vaikutuksista, eli uusi Loviisa ja sen kaikki
asukkaat. Sekä Loviisa että Ruotsinpyhtää ovat nyt molemmat, peläten joutuvansa
täysin ilman uusia reaktoreita, antaneet muodollisesti positiivisen lausunnon
sekä Fortumista että Fennovoimasta, vaikka tiedämme varmasti mielenpiteiden
olevan aivan toisenlaiset. Fortumilla on toki alueella kannatusta, etenkin
nykyisessä Loviisassa, mutta Fennovoimalla ei ole tukea lainkaan, paitsi
Ruotsinpyhtäällä, ja sielläkin hyvin täpärällä enemmistöllä.
Tämä tarkoittaa, että lupaa myöntävillä viranomaisilla, eli TEM:illä ja
viime kädessä valtioneuvostolla, päätöstensä pohjana on täysin virheellinen
kuva asukkaiden mielipiteistä sijoituskunnassa, tavalla joka ei todellakaan ole
sopusoinnussa ydinenergialain tarkoituksen kanssa, eli asukkaiden mielipiteiden
huomioiminen.
Tämä on räikeä epäkohta jota ei mitenkään voi hyväksyä. Haluaisimme tehdä
asiasta valituksen, ja aiomme sen tehdäkin, kunhan saamme selkoa siitä, onko
meillä edes tarvittavaa valitusoikeutta. Eräiden tulkintojen mukaan meillä ei
tätä oikeutta ole, sillä TEM:in tulkinnan mukaan loviisalaisilla on oikeus
valittaa ainoastaan Fortumia koskevasta päätöksestä, ja Ruotsinpyhtääläisillä
ainoastaan Fennovoimaa koskevasta päätöksestä – eli nimenomaan se epäkohta
josta haluaisimme tehdä hallintomenettelyä koskevan valituksen.
Täysin järjetön tilanne joka sotii niin maalaisjärkeä kuin oikeudentajua
vastaan. Ja tämä ei missään nimessä ole voinut olla lainsäätäjän tarkoitus!
Loviisassa 28.5.2009
Thomas Rosenberg Kuningattarenkatu 28, 07900 Loviisa